Miiiaaas - en vanlig morsas vardag

I november förra året så opererade jag bort en nervtumör under foten som gjort så jäkla ont i mer än ett år. Äntligen trodde jag att jag skulle kunna gå obehindrat och utan att få nervsmärtor i flera timmar efter att jag varit ute och tagit ett par steg. Operationen i sig gick väl bra, men när jag vaknade upp så önskade jag att jag hade varit sövd ett par månader till, det lovar jag.... Nervsmärtor är ju så svåra att få bort. Fick massor med morfin, men det gjorde varken till eller från. I ungefär en månad gick jag hoppa och "häla" mig fram med ett stort bandage under foten och en stor stickad socka... Snyggt.... *s*

Smärtorna försvann inte och jag fick börja springa på Smärtkliniken för att få sprutor mot smärtorna. Sista gången jag var där så försökte dom också bränna den nerv som nu hade börjat växa ut igen... JIPPI!
Så nu 8 månader senare har jag fått en tid hos ortopedtekniska i Umeå för att få hjälp med foten. Det känns nämligen soom om jag stiger på en vass sten varje gång jag ställer ner min vänstra fot. Så i tisdags var det äntligen dags. När jag kom dit så frågade läkaren varför jag envisades med att promenera när det finns så mycket annan trevlig motionsform!!!   ?????? (Jamen, jag älskar ju det!!!!)
Fick göra gipsformar på båda fötterna, men han markerade den smärtande punkten under den onda foten och tryckte ett "hål" där det ska göras en utkröpning i skoinläggen för att minska trycket på nervtumören när jag går. Det hade gick på en halvtimme och sen var det klart. Visst, inläggen tar ju ett par veckor att få klara, men det är ju en bra början iaf. Hur som helst så tyckte han lite synd om mig så bara kan gå i mina gamla utslitna birkstock så han tog dem och markerade i sulan och sen så borrade han en snygg grop i dem och satte dit en avlastningskudde... Snyggt... Hm.... Men då kände jag iaf inget när jag gick. Perfekt!!!
Återkommer i detta ärende när jag har fått prova mina inlägg!
Nu är jag i stort behov av att få kunna gå ordentligt. Dessutom har jag fått en speciell "nervmedicin" för mina smärtor och det har gjort att jag har gått upp x antal kilo i vikt.... Superkul just när det är sommmar och man borde kunna visa sig i bikini........:-))

Hörde av mig till min vän i morse för jag kunde inte sitta och vänta på att hon skulle höra av sig. Fick till min STORA glädje veta att dom inte hittat något på skiktröntgen av hjärnan iaf... Hon mådde dessutom bättre idag än igår. Till saken hör att hon har diabetes och nu tror dom att det kan ha att göra med detta. Det är bara att hoppas att det är så. En 12-åring SKA INTE kunna få hjärnblödning. Nu vet jag inte om hon fått komma hem eller inte. Fortsättning följer nog...